söndag 11 juli 2010

Miljöpartiet och skolan


Jag tänkte berätta en saga, eller...
Näe vi skippar sagan, istället tänker jag prata om Miljöpartiet och skolan som fascinerar mig något fruktansvärt

För nu ganska många år sedan så stod miljöpartiet där med en skolpolitik som sa följande:
1. Inga betyg i grundskolan
2. Enbart godkänt/icke-godkänt på gymnasial nivå

Det var ett lättkommunicerat budskap för Grön Ungdom, men de som var mer fast i det rationella träsket tycktes ha lite mer problem, diskussioner tog lite av följande uttryck:
-Vi, forskningen, våra barn, alla säger att betygen gör att barnen stressar mer och fokuserar mer på att klara nästa tenta än på att lära sig
-Det kan inte vara dåligt att föräldrar får veta hur barnen ligger till! Det är bra för barnen! Så att de vet när de ligger efter, så att föräldrarna får veta det!
-Men man kan väl försjutton ha en vettig dialog mellan föräldrar, barn och lärare utan betyg?!
-Ja hur tycker ni att det ska fungera då? Så att barnen inte hamnar ohjälpligt efter?
-Föräldrasamtal, utvecklingssamtal man skulle till exempel kunna ha mer detaljerade och mer omfattande skriftliga omdömen som läraren skriver till sina barn.

Så var plötsligt ett nytt fundament fött. Testa själv att upprepa samma argument i samma fråga i tiotalet debatter. Låt det vara ett argument på åsiktsmotståndarens planhalva t ex om ni är för kärnkraft, testa att upprepa argumentet att det bättre för miljön! Eller om ni är mot kärnkraft, testa argumentet att det är dyrare än de flesta andra energiformerna. Efter ett tag så glömmer man lätt att man hade andra grundläggande argument som var viktigare, plötsligt så är den avgörande faktorn huruvida kärnkraften är koldioxidneutral eller inte, trots att det inte spelade någon del i att övertyga er om saken ifrån början.

Det här har gått så långt att följande plötsligt står att läsa i partiprogrammet (jag var med på kongressen där det klubbades, varken jag, de andra ledamöterna från min kommunavdelning eller någon annan jag talat med som också varit där kan minnas eller förstå hur det smugit sig in).

Vi vill avskaffa dagens betygssystem. Betygsystemet bidrar i hög grad till stress och är inte ett rättvist och objektivt system för att spegla individens möjligheter. Det behövs ett utvecklat och förbättrat system för att ge information till elever och föräldrar om kunskapsnivå, utveckling och framtidsmöjligheter. Vi vill därför ersätta betygen med ett utvärderingssystem som ger en mer allsidig bild. Detta kan också fungera som ett urvalsinstrument till högskolan. Vi vill fram till dess att betygen avskaffas ge elever rätt att få sina betyg omprövade.
Så, här lägger man snabbt märke till några helt fantastiska saker.Miljöpartiet vill att en lärare ska bedöma elevens framtidsutsikter. Miljöpartiet vill att detta system ska kunna fungera som urvalsinstrument till högskolan. Men det mest anmärkningsvärda (trots att det ovan borde stå på tvärs med precis allt miljöpartister står för) kommer i sista meningen:
Vi vill fram till dess att betygen avskaffas ge elever rätt att få sina betyg omprövade.
Men sen då? Dessa omdömen som ska uttala sig om varje barns förmågor, utveckling och framtidsmöjligheter (som om det fanns någon människa vars framtidsmöjligheter inom något område som skolan ansvarar för avgörs i grundskoleålder), de ska inte kunna överklagas?

Nu står vi här och Miljöpartiets ena språkrör har med triumf i röst förkunnat följande:
Det är en del som undrar varför vi i mp är med och inför betyg från sjuan istället för från åttan. Men det är en liten förändring. Det som kommer att förändra skolan i grunden och i det långa loppet är vårt beslut om att genomföra ett helt nytt system för mer utförliga skriftliga omdömen från lärare till föräldrar och elever, redan från första klass.
Det var alltså detta som miljöpartiet sålde sitt betygsmotstånd för, för att min dotter ska få veta vilka framtidsutsikter hon har.


Personligen hade jag helst sett att hon fick chansen att ta reda på det själv

fredag 24 april 2009

Räcker inte det här?

Offentliggjord skrämselpropaganda i dn idag
Jag har tyvärr inte läst domen, men borde det inte räcka med en varningstext:
"Då vi har väldigt mycket material och dåligt med tid så har vi tyvärr ingen
möjlighet att gallra bort länkar till upphovsrättsskyddat material men vi
ber er vara aktsamma på att ladda upphovsrättskyddade filer bryter emot lagen"


Och sedan självfallet ha en specifik kategori för torrenter där någon flaggat den som upphovsrättskyddat material där man möts av varningen:
"Om ni inte äger upphovsrätten eller har fått tillåtelse av
upphovsrättsinnehavaren så kan det vara olagligt att ladda ned den här filen"


Jag menar även Jan Guillou kan väl ha behov av att ladda ned sina böcker när han är på resande fot?


Om det inte räcker, så förstår jag faktiskt inte riktigt vad skillnaden är emellan TPB och Google...

DN- att skapa en nyhet

Först måste jag säga att jag på alla sätt tycker att det är anmärkningsvärt att domaren valt att låta P3 gräva fram nyheten istället för att vara öppen ifrån början.

Men att som i DN idag skriva artiklar om vad ett väldigt fåtal enskilda personer i Frankrike i och Storbritanien har kommenterat respektive tidningars artiklar, är inte det att gå lite väl långt?

Jag låter er läsa själv:
”Otroligt! Efter läckan av domen innan den blev officiell, följt av att Piratpartiet blev Sveriges fjärde största kommer här den sista tvisten! Den svenska rättvisan lyser inte igenom som något föredöme…” kommenterar en läsare på franskatidningen Le Mondes artikel.

”Hur i hela världen kunde en så uppenbart partisk person hamna på ett sådant fall?” frågar sig en av brittiska
The Guardians läsare.


Är det inte dags med 35 timmars arbetsvecka snart? ;)
Synd att det enda parti som borde driva den frågan har valt att gifta sig med ett sjunkande skepp istället...

onsdag 22 april 2009

Folkparitet och humorn

Jag vet inte om ni läste det i DN (sammandrag av AB här)idag,

Folkpartiet för fram ett nytt förslag där man föreslår att barn under 15 ska kunna ställas inför rätta och dömas. Jag satte hjärtat i halsgropen när jag läste debattartikeln. Med tiotusen motargument och inget för så satte jag mig för att attackera alla applåderare av detta nya röstfiskande... Men sen läste jag artikeln lite noggrannare...

Har ni sett "De misstänkta"? Jag har nog aldrig blivit så lurad av en film som jag blev av den, men där den filmen fuskar och låter oss se saker som inte skett så ger John Pehrson oss små ledtrådar här och där i artikeln:
De unga – inte minst i våra mest utsatta förorter – dras allt oftare in i undervege­tationen till den grova organiserade brottsligheten. Cyniskt utnyttjas den som på grund av sin ålder inte kan straffas.


Det här hade kunnat vara århundradets sämsta argument, för att förtydliga vad John faktiskt säger:
-Det finns så många som utnyttjar små ( underförstått: oskylldiga) barn!
-Vi måste vi straffa dem!
-Va, de cyniska utnyttjarna? Näe, jag pratar om barnen!

Men i ljuset av nästa ledtråd så blir det ju klart tydligare vad som faktiskt menas:
När ett barn påträffas berusad eller anmäls för ett brott ska barnet, tillsammans med sina föräldrar, kallas till socialkontoret inom 48 timmar. En polisanmälan ska resultera i ett obligatoriskt samtal hos socialtjänsten.

Tjohoja... Det skulle nog socialtjänsten uppskatta på måndagar :)





April April...

söndag 12 april 2009

Information eller inte?

Tydligen har en viss Gioacchino förutsagt jordskalvet i L’Aquila, men gissat en månad fel på när det skulle ske, det får Karin Bojs att skriva en raljant krönika på ämnet där hon bland annat skriver detta


En svaghet med Giulianis larm är att det kom nästan en månad för tidigt. Och därför blir profetian meningslös som verktyg för myndigheterna. De måste ju besluta om de ska evakuera staden och beställa bussar och sovplatser till hundra tusen människor. Då behövs precision –inte bara en allmän prognos med några månaders eller års felmarginal.



Jag bara undrar, är det verkligen så att det enda som kan göras i förberedande syfte är att beställa bussar och ordna med sovplatser? Finns det verkligen ingenting annat som kan göras?
Ponera att du visste att innom ett par månader så kommer det ske ett stort jordskalv i staden du bor i: Vill du då veta det?
Eller ännu bättre: Ponera att du vet med 95% säkerhet att innom en månad så kommer det ske ett stort jordskalv: vill du då veta det?

Nu ska det erkännas att jag inte har någon aning om hur säker utsägelsen var, med vilken säkerhet Gioacchino uttalade sig och hur rimligt det var att tro på hans siffror. Men är det verkligen meningslöst?

Nu tänkte jag bli lite populistisk:

Det finns ett lyckat exempel. För drygt trettio år sedan evakuerade kinesiska myndigheter en miljon människor i Haicheng på grund av allt kraftigare rörelser i jordskorpan. Och mycket riktigt inträffade en rejäl jordbävning. Men sedan dess har kineserna missat flera stora skalv, och de har utrymt i onödan ett trettiotal gånger.

Om man nu har rätt i ett fall av 40 och i det fallet så innebär det en stor mängd död och fruktansvärt massa lidande och skräck, är det verkligen så farligt att evakuera 39 gånger i onödan? Personligen tycker jag inte det...
Men jag tolkar det som att Karin Bojs gör det ;) Jag erkänner dock att det kostar resurser att evakuera en miljon invånare och att de sannolikt skulle kunna göra bättre nytta annorstädes....

Någon som vet hur mycket resurser det kostade Kina?